Aldrig skall alder fortvina eller salta sina spar Ni ska dit varken sol eller mane nar Dar sang blir till klagan och stratt blir till grat Dar smarta
Sprungen ur kosmos I dans Samvetslos men domd Innan liv har blott morker fanns Din kraft till synes gomd Din njorde skola blomstra I prakt Pa din vag
Aldrig mer ma vi talas vid Men pa gastbacken hors var klagan Aldrig mer vi jartecken finna Vi motas vit din gravol Ralsans slit vid gardars dorr Varlsar
I live in the moutain hall deep under the earth Where Odyn's eye never has seen I hate the white aesir and the sons of earth Those who bow to gods, thoe
Blatt, gratt, gront far agat Varldsspegeln, dit langstans vingar bar En frojd att skada, att sinnet oppna Flyende sot pa svarta vingar far Om natten
I en kvalmfylld andlig oken har jag sett dem ga Drabbade av sjalasoten, hagloosa, med ilska I synen Det ar som sorgen aldrig skulle lamna deras ogon
Lange nog har era maskatna huvuden vilat pa era veka axlar En langtande kansla sprider sig I mina navar och lustan brinner Klinga stolt nar ben moter
To be blessed by an ocean Takes it's pain and sacrifice To reach where I am destined Takes an old man's life With blood I soak my idols With Pride I
LA¤nge nog har era maskA¤tna huvuden vilat pA? era veka axlar En lA¤ngtande kA¤nsla sprider sig I mina nA¤var och lustan brinner Klinga stolt nA¤r ben
